Strömmingsmöte

Det hade varit en fantastiskt vacker dag. Solen sken från en klarblå himmel och det var minst 27 grader varmt. Vi köpte med oss thaimat och jordgubbar och åkte ut till landet. Tog moppen ner till båten och satte oss på bryggan och åt. Solen stod fortfarande högt på himlen trots att klockan var sju. Vinden var varm. Maten smakade extra gott här vid havet. Och jordgubbarna smälte i munnen.

Efter maten åkte vi ut med båten och ankrade mitt på fjärden. Vi fick snabbt sällskap av två måsar som lade sig guppande på vågorna en bit från båten. Vattnet var sammetslent och nästan helt spegelblankt. På vägen ut sände jag ut ett meddelande till strömmingarna. Jag sa att vi tänkte fiska och att bara de strömmingar som var redo att dö för att bli mat till oss skulle komma. De andra bad jag hålla sig borta..Jag kastade i strömmingslinan med fem krokar och ett silvrigt drag. Jag fick napp nästan direkt. Tre strömmingar varav två väldigt små. Jag lossade försiktigt krokarna och släppte i de två minsta. Så fortsatte det. Jag tog bara de största och släppte i de små.

Kvällen var magisk. Allt var perfekt. Jag kände mig glad och lycklig. När jag drog upp den sista fångsten var det en liten strömming med. Jag tog loss den och höll den försiktigt i handen. Dess silvriga öga tittade storögt på mig. Jag pratade lugnande med den och sa att jag skulle släppa i den igen. Sakta sänkte jag ner strömmingen i vattnet och öppnade handen. Först låg den bara kvar i min hand. Sen simmade den tveksamt en liten bit. Så vände den och kom tillbaka in i min öppna hand. Den cirklade några varv runt handen innan den långsamt simmade iväg och försvann i djupet. Vilket möte! Som om den ville säga tack.

På vägen tillbaka skickade jag ut ett tack till strömmingarna. Tack till de som vi fått och tack för det magiska mötet. Det kändes som att vara ett med naturen och att ha ett samspel i respekt. Att bara ta det vi behövde till en måltid och inte dra upp hur mycket som helst bara för att det var kul.

Det är viktigt att tacka för det vi får. För det vi gör då är att sända signaler till Kosmos om att vi dels är medvetna om det vi har fått, dels att vi genom det fokuserar på att ta emot mer. Om du tänker att allting är energi - vilket vetenskapen har kunnat bevisa idag - och att olika energier har olika frekvenser är det lättare att förstå. Energier med samma frekvens attraherar energier med liknande frekvens. För att får kontakt måste sändare och mottagare vara inställda på samma frekvens. Som radiovågor t ex. Om du vill lyssna på radio på frekvensen 103,6 så rattar du ju inte in 107,8. För då kan du inte höra vad som sänds på 103,6.

Det här kan förklara tankeöverföring. Människor som känner varandra väl tänker ofta på samma sak samtidigt. Jag kanske plötsligt börjar tänka på en kompis som jag inte pratat med på länge. Då ringer hon. Våra hjärnvågor har möts i Kosmos. Sänt på samma frekvens. Det kan tyckas märkligt men om man tänker i energitermer så blir det inte sä konstigt. Man brukar säga att man är på samma våglägd. Det är precis så det är.

För att ta det här ett steg längre så tänker jag att om allt är energi, så går det att få kontakt med allt, bara man sänder/tar emot på samma frekvens. Alltså blir det fullt möjligt aatt kommunicera genom tankeöverföring med en annan människa eller med en strömming. Om jag tonar in på strömmingens frekvens kan vi kommunicera. Men då vill jag tillägga att kommunikation inte måste ske med ord. Det finns många andra sätt att kommuniera på. Hos oss människor består endast 7% av vår kommunikation av ord. Resten är kroppsspråk, gester, röst och intuition (mitt tillägg). Dessutom använder vi bara ca 10-20% av vår hjärnkapacitet. Vad döljer sig för förmågor i de andra 80-90 procenten?